En roman jag tycker mycket om....

Jag har en roman hemma som jag läste för länge sedan o jag såg oxå filmatiseringen av romanen.
Den handlar om en kvinna som berör o fascinerar mig mycket fortvarande....

Kvinnan väljer bort sitt barn som hon verkligen älskar mycket för att leva med mannen som hon blir passionerat förälskad i. Naturligtvis är det med djup smärta hon väljer bort sitt barn men hon kan inte låta bli...
Själv kan jag inte förstå hur man kan välja bort sitt barn...jag som själv har barn..men hon levde naturligtvis i en annan tid...
På att annat plan tycker jag att hon var begriplig. Hennes val känns inte moraliskt riktiga men ändå modiga...Jag tror att hon var en livrädd kvinna o att hon visste att passionen skulle kosta henne för mycket o att passionen på sikt skulle förgöra henne...

Vem var hon? Anna Karenina förstås...hon berör o fascinerar ...o det var Leo Tolstoj som skrev romanen...o Greta Garbo gjorde en fantastisk tolkning av Anna Karenina...

Singla

Ung människa/tonåring o förälder

Att vara ung människa/tonåring o förälder är inte alltid lätt...

Så här tänker jag...

Unga människor o tonåringar kan ibland drabbas av en kris. Kris kan låta väldigt tungt...antagligen för att vi då tänker på smärta...men kris är oxå ett naturligt inslag i en förändringsprocess och många unga människor/tonåringar känner sig under den här tiden ledsna o nedstämnda...Tvivel o osäkerhet kring sig själva kan oxå få dem att känna hopplöshet...För de håller på att omvärdera sig själva, sin kropp o sina föräldrar..o den här processen ska leda fram till nya identiteter som vuxna...De kan inte alltid prata om hur de känner o de har svårt att förstå sig själva o sina humörsvängningar o de tvivlar på hur de ska gå...hur framtiden ska bli...Nedstämndheten brukar handla mycket om djupa upplevelser av ensamhet...som handlar om att lämna föräldrarberoendet...Att inte längre vara barn men heller inte vuxen..
Det är en teoretisk förklaring som kan hjälpa föräldrar att inte trösta bort ledsenheten..för det blir som att lägga locket på...

Mitt upp i den här separationen från föräldrarberoendet är förstås den unga människan/tonåringen känslig för besvikelser i vardagslivet med kompisar o kärleksliv...Om man som förälder kan möta sin unga människa/tonåring att det känns tungt just nu...blir det en viktig empatisk insikt för dem...De förstår att föräldrar förstår hur de har det..o då kan föräldrar
förmedla det viktigaste av allt...att det ordnar sig...

Ledsenhet o sorg är naturliga känslor hos föräldrar oxå...i en krissituation...o ibland blir de känslorna övermäktiga...o det är då man oftast som föräldrar inte står ut...man pratar om fel saker slätar över o blir överdrivet positiv...
I kris är det viktigt att hålla extra ordning på vardagsrutinerna, sömn o hitta stunder av paus i grubbleriet...göra roliga saker tillsammans..

Kanske behöver den unga människan/tonåringen inte bara sina föräldrar att prata med utan oxå träffa en professionell samtalskontakt...för att få hjälp att sortera sina tankar....

Singla