Idag har jag varit på din grav...Jag åker inte till din grav speciellt ofta....Det är många år sedan du dog... Du var bara 47 år...Jag minns så väl din sorg...över att behöva lämna ... mig o lillasyster...jag minns oxå vår sorg...att du inte skulle få vara med oss längre o dela våra liv...
Lillasyster o jag fick en tuff uppväxt...vi var ju en s k dysfunktionell familj...Du var mycket ung när jag föddes....Du var en så otroligt vacker kvinna...så kärleksfull...men oxå en så skör människa.....Pappa var en självcentrerad människa med svåra alkoholproblem...o han gjorde vårt liv till ett helvete på jorden...Det gjorde att jag tidigt tog huvudansvaret för vår familj...Det har gjort att jag inte alltid har kunnat tillåta mig att ta plats i alla delar av livet...Lillasyster har ett stort kontrollbehov..o bär på mycket rädslor...Pappa svek oss på alla sätt ... både psykiskt o fysiskt...men tyvärr gjorde oxå du det...när du gjorde valet att stanna i en
så destruktiv relation...lillasyster o jag hade inga val...vi var dina barn....
När jag var 16 år träffade jag min första kärlek...o det var kanske då jag förstod dig första gången....Idag ser jag på vår barndom på ett annat sätt...jag ser att du gjorde så gott du kunde
utifrån det som var din mental förmåga just då....
Du lämnade Pappa...när lillasyster o jag var ut flugna ur det s k hemmet.... o jag hade då fått ditt älskade barnbarn...Jag är så glad att du tog det beslutet o fick leva ditt egna liv...även om det bara blev en kort tid...Jag är oxå så glad att just du blev vår Mamma...för någonting du både gav o lärde oss ...är vad kärlek är...Din kärlek var villkorslös...o den kärleken kommer alltid att leva inom mig...o bära mig.....
Din dotter
Det är stort...och säkert befriande...att kunna se,det goda du fått med dig från barndomen...trots att du blivit så sviken...
SvaraRaderaDet goda, är ju trots allt det, vi måste bygga våra egna liv med, för att inte fastna i bitterheten...Det har du verkligen lyckats med:-)...
Varm kram till dig/A
Tack A....för din fina kommentar...du har helt rätt...i att jag har "försökt" att bygga på det goda..som var min mammas kärlek...lyckats med..eller inte??? ser jag kanske inte själv ... men jag tror inte att jag har fastnat i bitterhet...tack o lov:)...Varm kram till dig från ett soligt Sthlm/I
SvaraRaderaVi har alla våra barndomar att bära..vilket ord förresten BarnDOM som om vi var de skyldiga. Det svåra är att gå vidare utan att använda den vid våra tillkortakommanden. Vi har förstås olika förutsättningar att hantera detta. P&K/Vinön
SvaraRaderaHej K...visst är det så K...att vi alla har vår barnDOM att bära...o till vår barnDOM...är vi oskyldiga...till den är våra föräldrar skyldiga...precis som vi bär ansvart för våra barns barndom...förhoppningsvis har vi lyckats bättre...o förstås är det så..att vi alla har olika förutsättningar att hantera vår barndom...P&K/Singla
SvaraRadera